|
Vaghet 7,5 hp Om du har några frågor om kursen som du inte kan finna svar på nedan är du välkommen att kontakta mig via e-post: jonas.akerman@philosophy.su.se Allmän information Kursen ges under höstterminen 2008 med start tisdagen 2/9 och är riktad till studenter i teoretisk och praktisk filosofi på avancerad nivå. Viss förkunskap i språkfilosofi och logik är att rekommendera, t ex logikmomentet på grundkursen och inriktningsalternativet Den språkliga vändningen på grundkursens andra historiemoment eller kursen Språkfilosofi. En motiverad student med intresse för ämnet bör dock i allmänhet inte ha några större problem att tillgodogöra sig kursen. (Studenter som känner sig osäkra på om de har tillräckliga förkunskaper bör ta kontakt med kursledaren före kursstart.) Kursen syftar dels till att ge studenterna en introduktion till ämnet vaghet och de vanligaste teorierna om hur soritesparadoxen och andra problem som vaghet ger upphov till skall behandlas, dels till att stimulera studenterna till att själva reflektera kring centrala begrepp och problem. Undervisningen sker därför delvis i seminarieform, där de inledande föreläsningsmomenten fungerar som språngbräda för diskussionen. Examinationen sker i form av inlämningsuppgifter. Litteratur och undervisning Obligatorisk kurslitteratur: Keefe, R. 2000. Theories of Vagueness, Cambridge University Press, Cambridge. (Bokus, Adlibris) Keefe & Smith (eds.).1996. Vagueness: A reader. MIT Press, Cambridge. (Hädanefter refererad till som "K&S".) (Adlibris) Referenslitteratur: Williamson, T. 1994. Vagueness. Routledge, London and New York. (Bokus, Adlibris) Beall, JC (ed.). 2003. Liars and Heaps, Oxford University Press, New York. (Bokus, Adlibris) Undervisningen på kursen är fördelad på sju tillfällen, tisdagar 10-12 i F339 med start 2/9, och följer till stor del kapitelindelningen i Keefes bok. Kapitel 6 ingår inte i den obligatoriska litteraturen, men kan läsas kursivt. Detsamma gäller de originaltexter i K&S som inte anges nedan eller av läraren under kursen. I. Inledning: Vad är vaghet? K&S: 1-17, Keefe: 1-36, Russell (K&S: 61-68). II. Hur bör en teori om vaghet vara beskaffad? Keefe: 37-61. III. Den epistemiska synen. Keefe: 62-84, Williamson (K&S: 265-280). IV. Gradteorier. Keefe: 125-138, Edgington (K&S: 294-316). V. Supervalueringsteorier. Keefe: 152-201. VI. Att värdera teorier om vaghet. Keefe: 202-220, Sainsbury (K&S: 251-264). VII. Vaghet i världen samt sammanfattning. Evans (K&S: 317), Lewis (K&S: 318-320). Undervisningen sker i form av seminarier med ett inledande föredrag av kursledaren i vilket ämnet för dagen presenteras. Eftersom studenterna förväntas delta aktivt i diskussionen är det mycket viktigt att de kommer väl förberedda till undervisningstillfällena. Instuderingsfrågor samt förslag på diskussionsfrågor kommer att delas ut i förväg. Fördelningen mellan seminarieform och föreläsning kan anpassas efter studenternas önskemål och behov. Närvaro är ej obligatoriskt men eftersom ett bra resultat på examinationen är lättare att uppnå om man deltagit i diskussionerna rekommenderas starkt att studenterna närvarar vid samtliga tillfällen. Examination Examinationen sker i form av hemuppgifter som finns nedan och för nedladdning (som Word-fil eller Pdf-fil). Dessa kan lämnas in vid ett (begränsat) antal tillfällen under kursens gång. Kursledaren ger skriftlig feedback i form av kommentarer och litteraturhänvisningar på uppgifter som lämnats in vid dessa tillfällen så att studenten får chans att göra förbättringar till den slutgiltiga inlämningen som sker någon gång efter sista undervisningstillfället. Det inlämningsdatum som lärare och studenter enas om gäller inte som en definitiv deadline, dock finns ingen garanti för att uppgifter inlämnade efter detta datum blir betygsatta inom den normalt gällande tidsramen. Inlämningsuppgift 1: Redogör för de vanligaste symptom som vaghet ger upphov till, och hur olika sätt att karakterisera vaghet är kopplade till dessa symptom. Förklara hur Soritesparadoxen uppstår. Inlämningsuppgift 2: Diskutera de adekvansvillkor som Keefe ställer på en teori om vaghet. Är de rimliga? Bör något ytterligare villkor läggas till? Inlämningsuppgift 3: Redogör för grunddragen i den epistemiska synen på vaghet. Hur löser den Soritesparadoxen? Hur möter den adekvansvillkoren? Vilka är dess styrkor och svagheter? Inlämningsuppgift 4: Redogör för de grundläggande idéerna bakom gradteorier. Hur löser de Soritesparadoxen? Hur möter de adekvansvillkoren? Vilka är deras styrkor och svagheter? Inlämningsuppgift 5: Redogör för grunddragen i supervalueringsteorin för vaghet. Hur löser den Soritesparadoxen? Hur möter den adekvansvillkoren? Vilka är dess styrkor och svagheter? Inlämningsuppgift 6: Välj den av teorierna som behandlas under kursen som du finner mest tilltalande. (Om du inte finner någon av dem mer tilltalande, välj på måfå och låtsas att du gillar den!) Argumentera för denna teori. Anknyt till dina svar på de tidigare inlämningsuppgifterna. (Du behöver inte upprepa något som du säger i tidigare svar, en tydlig hänvisning räcker gott.) Vill du försvara en teori som inte tas upp inom ramen för kursen, så kan det gå att ordna, förutsatt att du talar med läraren i god tid innan och får ditt förslag godkänt. Lärandemål och betygskriterier Efter genomgången kurs skall studenten kunna · förklara hur vaghet ger upphov till problem, i synnerhet hur soritesparadoxen uppstår. · förklara hur de vanligaste teorierna om vaghet försöker lösa soritesparadoxen samt diskutera hur väl dessa teorier möter olika adekvansvillkor. · argumentera för och emot de olika teorierna utifrån de vanligaste argumenten och invändningarna i den befintliga litteraturen. Betyg ges i förhållande till hur väl studenten utifrån examinationsuppgiften kan anses ha uppnått lärandemålen. Vid betyg F eller Fx har studenten möjlighet att lämna in nya versioner tills kriterierna för något av betygen A, B, C, D eller E uppnåtts. Lärandemål: Efter genomgången kurs skall studenten kunna förklara hur vaghet ger upphov till problem, i synnerhet hur soritesparadoxen uppstår. F: Studenten visar på bristande eller ofullständig förståelse av vad vaghet är eller vad de problem som vaghet ger upphov till består i. Fx: Studenten har viss förståelse av vad vaghet är och vad de problem som vaghet ger upphov till består i, men ej tillräckligt för kunna ge en nyanserad beskrivning av vad vaghet är och hur soritesparadoxen uppstår. E: Av inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version framgår att studenten kan ge en nyanserad beskrivning av vad vaghet är och hur soritesparadoxen uppstår. D: Av inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version framgår att studenten kan ge en bra och nyanserad beskrivning av vad vaghet är och hur soritesparadoxen uppstår. C: Av inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version framgår att studenten har tillägnat sig en god förståelse av vad vaghet innebär, samt på vilka sätt vaghet ger upphov till olika problem, däribland soritesparadoxen. Studenten kan också ge en motiverad bedömning av huruvida dessa problem är genuina. B: Av inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version framgår att studenten har tillägnat sig en mycket god förståelse av vad vaghet innebär, samt på vilka sätt vaghet ger upphov till olika problem, däribland soritesparadoxen. Studenten kan också ge en motiverad bedömning av huruvida dessa problem är genuina. A: Av inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version framgår att studenten har tillägnat sig en utmärkt förståelse av vad vaghet innebär, samt på vilka sätt vaghet ger upphov till olika problem, däribland soritesparadoxen. Studenten kan också ge en motiverad och självständig bedömning av huruvida dessa problem är genuina. Lärandemål: Efter genomgången kurs skall studenten kunna förklara hur de vanligaste teorierna om vaghet försöker lösa soritesparadoxen samt diskutera hur väl dessa teorier möter olika adekvansvillkor. F: Studenten visar på bristande eller ofullständig förståelse av vad de grundläggande dragen i teorierna är, hur de löser soritesparadoxen, eller hur de förhåller sig till olika adekvansvillkor. Fx: Studenten har viss förståelse av vad de grundläggande dragen i teorierna är, hur de löser soritesparadoxen, och hur de förhåller sig till olika adekvansvillkor, dock ej tillräckligt för att ge en adekvat redogörelse, förklara hur de löser soritesparadoxen, eller bedöma hur väl de möter olika adekvansvillkor. E: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten kan redogöra för de grundläggande dragen i de teorier som kursen behandlar, förklara hur de löser soritesparadoxen, samt bedöma hur väl de möter olika adekvansvillkor. D: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten kan ge en god redogörelse för de grundläggande dragen i de teorier som kursen behandlar, förklara hur de löser soritesparadoxen, samt bedöma hur väl de möter olika adekvansvillkor. C: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten har en god och detaljerad förståelse de teorier som kursen behandlar. Den visar även att studenten kan ange och motivera olika adekvansvillkor samt bedöma hur väl olika teorier möter dessa. B: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten har en mycket god och detaljerad förståelse de teorier som kursen behandlar. Den visar även att studenten kan ange och motivera olika adekvansvillkor samt bedöma hur väl olika teorier möter dessa. A: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten har en utmärkt och detaljerad förståelse de teorier som kursen behandlar. Den visar även att studenten kan ange och motivera olika adekvansvillkor samt självständigt bedöma hur väl olika teorier möter dessa. Lärandemål: Efter genomgången kurs skall studenten kunna argumentera för och emot de olika teorierna utifrån de vanligaste argumenten och invändningarna i den befintliga litteraturen. F: Studenten visar på bristande eller ofullständig förståelse av hur man kan argumentera för och emot teorier om vaghet. Fx: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten har viss kunskap om de olika teorierna och de vanligaste argumenten för och emot dem, dock ej tillräckligt för att föra en adekvat diskussion. E: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten kan diskutera kring de olika teorierna utifrån de vanligaste argumenten för och emot dem. D: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten kan föra en nyanserad diskussion kring de olika teorierna utifrån de vanligaste argumenten för och emot dem. C: Inlämningsuppgifterna i sin slutgiltiga version visar att studenten kan föra en nyanserad och insiktsfull diskussion kring de olika teorierna utifrån de vanligaste argumenten för och emot dem. B: Inlämningsuppgifterna visar prov på viss förmåga att självständigt resonera kring argument och invändningar. A: Inlämningsuppgifterna visar prov på god förmåga att självständigt resonera kring argument och invändningar. Instuderingsfrågor (Kommer att kompletteras efterhand) I. Vad är vaghet? 1. Hur skiljer sig vaghet från andra fenomen som underspecificitet, kontextberoende och mångtydighet? Är vaghet helt skilt från dessa fenomen? I så fall, hur kan vi veta det? 2. Hur förhåller sig Russells karakterisering av vaghet till Keefes? 3. Har Russell rätt i att alla symboler är vaga? I vilken mening är de vaga enligt Russell, och varför? 4. Hur förhåller sig vaghet till multidimensionalitet? 5. Kan komparativa predikat, som t ex. 'längre än', vara vaga? 6. Vilka är de primära bärarna av vaghet? Predikat? Satser? Tankar? Objekt? 7. Kan vi tänka oss vaga objekt, eller är det bara våra representationer av dem som är vaga? 8. Vilka strategier finns för att lösa Soritesparadoxen? Tycks alla lika rimliga på förhand? 9. Kan vi förneka att t ex. 'lång' är tolerant? Kan vi förneka att det finns folk som är långa och folk som inte är långa? Vilket verkar minst problematiskt? 10. Kan vi acceptera Soritesparadoxens slutsats? Vad skulle det få för konsekvenser för hur vi ser på kommunikation och språkinlärning? 11. Vad är poängen med Horgans version av Soritesparadoxen? (Se Keefe s. 25.) 12. Vad kan D-operatorn användas till? Kan den användas för att blockera Soritesparadoxen? Kan den användas för att lösa andra problem? Finns det några problem med att införa den? Hur skall den tolkas? 13. Är högre ordningens vaghet ett nödvändigt villkor för första ordningens vaghet? Är dessa två instanser av samma typ av fenomen? 14. Hur förhåller sig högre ordningens vaghet till vaghet i metaspråket? II. Hur bör en teori om vaghet vara beskaffad? 1. Vad ska en teori om vaghet åstadkomma enligt Keefe? 2. I vilken mån är Keefes adekvansvillkor teorineutrala? 3. Vilken metodologi förespråkar Keefe? Vilka problem kan den ge upphov till? Kan man tänka sig någon alternativ metodologi? 4. Vilken roll spelar förteoretiska intuitioner? Hur kommer vi åt dessa? Bör vi alltid respektera intuitioner? Vilka intuitioner är mest relevanta? Kan vi bevara alla intuitioner? Hur? 5. Är teorier om vaghet normativa eller deskriptiva enligt Keefe? 6. Vad visar våra omdömen om sanningsvärdet hos de satser omdömena gäller? 7. Vad är penumbrala kopplingar ("penumbral connections")? 8. Hur skall en teori om vaghet förhålla sig till hur vaga uttryck används och lärs in? 9. Vad är "klassisk logik" enligt Keefe? Vilka revideringar av denna kan motiveras av vaghet? 10. Måste de element som åberopas i en teori om vaghet motsvara något verkligt? Vilka två angreppssätt kan vi enligt Keefe urskilja när det gäller detta? Vilket är att föredra? 11. Varför anser Keefe att vi behöver ett vagt metaspråk? Ger vaghet i metaspråket upphov till några problem? 12. Givet att det är en öppen fråga vilken logik som gäller för vaga språk, kan det ses som en fördel att en teori tillämpar klassisk logik? Om metaspråket är vagt, hur vet vi vilken logik som gäller för metaspråket? 13. Även om en väldigt kontraintuitiv teori, eller en teori som kullkastar etablerade och framgångsrika teoretiska system, kan förkastas på goda pragmatiska grunder, är det möjligt att den beskriver de verkliga fenomenen korrekt? I så fall, innebär detta något problem för Keefes metodologi? 14.Vad skulle kunna tvinga oss att förkasta Keefes metodologi? 15. Vilka är de tre huvudingredienserna i Keefes metodologi? III. Den epistemiska synen 1. Vad är vaghet enligt den epistemiska synen? Hur behandlas Soritesparadoxen? Hur karakteriseras gränsfall? 2. Är den epistemiska synen så pass orimlig att den inte är värd att ta på allvar? 3. Vilka är de två "mysterier" som den epistemiska synen ger upphov till? 4. Kan det finnas andra sanningar som är i princip ovetbara? Hur skiljer sig påståenden om gränsfall från dessa enligt den epistemiska synen? 5. Vad är inexakt kunskap? Ge exempel! 6. Vilken roll spelar felmarginaler i förklaringen av varför vi saknar kunskap om gränsfall? Vilken kunskap är det vi saknar? 7. Vad innebär det att vaga fakta supervenierar på precisa fakta? 8. Vad är det som varierar mellan oskiljbara situationer enligt Williamson? 9. Varför leder Williamsons teori till semantisk externalism enligt Keefe? Vad innebär detta? Vilka problem leder det till? 10. Kan vi förklara varför någon inte tror att p, genom att hänvisa till att man inte kan veta att p? 11. Vad är problemet, enligt Keefe, med Williamsons redogörelse av varför vi inte kan ha kunskap om gränsfall? Vad är det han misslyckas med att förklara? 12. Kan man hävda att det finns skarpa gränser, och samtidigt gå med på att man inte kan veta att det finns skarpa gränser? Hur kan man veta att det finns en skarp gräns utan att veta var den finns? Kan man veta att det finns en skarp gräns utan att ens veta hur en sådan skarp gräns bestäms? 13. Vilken individueringsprincip för ord, trosföreställningar och begrepp behöver Williamson enligt Keefe? Är denna princip rimlig? 14. Är det rimligt att anta att mening är kopplat till användning på det sätt Williamson menar? Hur kan detta antagande motiveras? 15. Hur kan gränserna för ett icke-vagt predikats extension bestämmas? 16. Kan vaga predikats extension bestämmas av egenskaper? I så fall, hur? 17. Hur menar Williamson att gränserna för vaga predikats extension bestäms? Vad menas med att mening supervenierar på användning? Lyckas han bevara kopplingen mellan mening och användning? 18. Om vi kände till alla fakta om hur ett vagt predikat användes, skulle vi då, enligt Williamson, kunna räkna ut dess extension? 19. Kan supervenienstesen visa hur skarpa gränser bestäms, eller ge stöd för tesen att det finns skarpa gränser? 20. Givet två snarlika sätt på vilket användning bestämmer vad som faller under ett visst predikat, vad kan bestämma vilket av dessa sätt som faktiskt bestämmer extensionen hos vaga predikat? Vilka fakta bestämmer vad superveniensrelationen är? Är detta ett problem som uppkommer oberoende av vaghet? 21. Vilken roll spelar intuitioner om obestämdhet i Keefes argument mot Williamson? Har vi en klar idé om vad obestämdhet i den relevanta meningen består i? 22. Skiljer sig Williamsons metodologi från Keefes? I så fall, hur? 23. Hur argumenterar Williamson för att det är inkoherent att förneka bivalensprincipen? Hur kan argumentet bemötas? IV. Gradteorier 1. Vad är flervärd logik ("many-valued logic")? Vad innebär det att en logik är sanningsfunktionell ("truth-functional")? 2. Vilka frågor lyfter Keefe fram som centrala? Hur besvarar de olika systemen hon presenterar dessa frågor? 3. Behöver vi fler än två sanningsvärden för att redogöra för vaghet? 4. Vilka fördelar kan det finnas med oändligt många sanningsvärden jämfört med tre sanningsvärden? 5. Vad skall Forbes argument visa (Keefe s. 92)? Är det övertygande? 6. Hur kan grader av sanning representeras? 7. På vilka sätt leder sanningsfunktionalitet till problem för flervärda teorier? Kan dessa problem lösas genom hänvisning till pragmatiska faktorer? Finns det andra lösningar? 8. Hur kan man frångå sanningsfunktionalitet inom ramen för en flervärd teori? 9. Vilka problem ger Edgingtons förslag upphov till enligt Keefe? 10. Bör vi bevara de definitionsrelationer som finns mellan olika konnektiv? Är några av dessa viktigare än andra? Hur klarar sig flervärda teorier när det gäller detta? 11. Hur definierar Williamson respektive Gougen konjunktion? Vilken definition är att föredra? 12. Hur kan logisk giltighet definieras inom ramen för en flervärd logik? Hur skiljer sig de olika definitionerna åt? Vilken definition är mest attraktiv? Kan giltighet vara vagt? Måste vi bestämma oss för ett sätt att förstå giltighet? Kan vi i så fall göra ett välmotiverat val? 13. Vilka problem leder Tyes teori till enligt Keefe? Kan problemen lösas? 14. Kan flervärda teorier undvika att postulera skarpa gränser? 15. Hur kan Keefes invändningar mot den epistemiska synen användas mot flervärda teorier? 16. Kan vi tillämpa en flervärd teori på första ordningens vaghet samtidigt som vi tillämpar en epistemisk syn på högre ordningens vaghet? 17. Hur kan flervärda teorier kombineras med supervalueringsteorier? 18. Hur argumenterar Keefe för att flervärda teorier inte kan anamma ett vagt metaspråk? Leder en precis modell av ett vagt språk nödvändigtvis till en felrepresentation av språket? Om vi inte låter metaspråket vara vagt, kan vi ändå få in vaghet i teorin? 19. Hur kan en flervärd teori instrumentalistiskt betraktad kombineras med andra teorier om vaghet enligt Keefe? 20. Hur argumenterar Keefe för att gradteorier bör förkastas? Vilken roll spelar jämförelsen med mätteori? 21. Kan gradteoretiker komma undan delar av Keefes kritik genom att hänvisa till brist på kunskap? Hur? 22. Är en ordinalskala tillräcklig för att representera vaghet? 23. Givet definitionerna av de satslogiska konnektiven, vilka transformationer är möjliga? Vad visar detta enligt Keefe? 24. Vilka två innebörder kan 'komma i grader' ha enligt Keefe? Hur kan skillnaden mellan dessa innebörder användas för att illustrera det felslut som gradteoretiker gör enligt Keefe? 25. Ger vaghet hos relationer och multidimensionalitet upphov till särskilda problem för gradteoretikern? I så fall, vilka och varför? 26. Vilka olika möjliga lösningar på soritesparadoxen kan flervärda teorier erbjuda; är någon av premisserna falsk eller är argumentet ogiltigt? Vilken lösning verkar rimligast? Kan någon av dem bättre undvika Keefes invändningar mot att se teorin som en modell? V. Supervalueringsteorier 1. Hur ser Keefes argumentativa strategi ut? Hur förhåller sig den till den metodologi som beskrevs i kapitel 2? Finns det några problem med hennes sätt att argumentera? 2. Hur kan supervalueringsteoretikern hävda att klassisk logik är tillämpbart på vaga språk samtidigt som hon hävdar att det inte finns några skarpt avgränsade extensioner? 3. Vilka är de centrala idéerna bakom supervalueringsteorin? 4. Hur bör vi förhålla oss till en sats som varken är sann eller falsk? Kan vi ändå hävda eller förneka den? Kan det vara vagt huruvida en sats blivit hävdad? Har detta någon relevans för hur vår teori om vaghet bör se ut? 5. Hur kan man förneka bivalenspricipen och samtidigt hålla fast vid lagen om det uteslutna tredje? 6. Kan det finnas vaga propositioner? Ger olika teorier om vaghet olika svar på denna fråga? Kan anammandet av en viss teori om vaghet göra att man också tvingas acceptera en viss teori om propositioner? 7. Varför är inte multidimensionalitet något problem för supervalueringsteorier enligt Keefe? Om det inte finns något sätt att precisifiera 'trevlig', hur skall vi då kunna supervaluera över precisifieringarna? Vilket sanningsvärde får en instans av lagen om det uteslutna tredje som 'Per är trevlig eller Per är inte trevlig' om det inte dras en skarp gräns i varje precisifiering. 8. Om det är obestämt huruvida ett vagt objekt (t ex. Toronto) faller under ett visst predikat (t ex. 'har ett udda antal träd'), följer det att predikatet i fråga är vagt? 9. Varför vill Keefe ha ett vagt metaspråk? 10. Hur bevarar supervalueringsteorin de så kallade "penumbrala kopplingarna"? Vad får detta för konsekvenser för semantikens sanningsfunktionalitet? 11. Finns det någon skillnad när det gäller hävdbarheten hos 'Boken är antingen blå eller grön' (som har den logiska formen [Blå(boken) v Grön(boken)]) respektive 'Boken är antingen blå eller inte blå' (som har den logiska formen [Blå(boken) v ~Blå(boken)])? 12. Kan vi gå med på att en disjunktion är sann utan att någon av disjunkterna är sanna, eller att en existeniellt kvantifierad sats kan vara sann utan att någon av dess instanser är sann? Är båda lika rimliga/orimliga? 13. Hur löser supervalueringsteorier soritesparadoxen? 14. Vilka likheter respektive skillnader finns det mellan mångtydighet och vaghet givet supervalueringsanalysen av vaghet? 15. Hur kan supervalueringsteorier använda sig av grader av sanning utan att hamna i samma problem som gradteoretiker? 16. Hur är vaghet relaterat till kontextberoende enligt Keefe? 17. I vilka avseenden är supervalueringsteorins logik klassisk respektive inte klassisk? 18. Hur bemöter Keefe de invändningar som baseras på supervalueringslogikens avvikelser från klassisk logik? Är hennes argument övertygande? Hur bör vi modifiera de relevanta slutledningarna enligt Keefe? 19. Vad är "sanningsvärdesskiftningar" ("truth-value shifts")? Hur påverkar dessa tolkningen av disjunktion och existenskvantifikatorn? Hur argumenterar Keefe för att vi kan acceptera dessa till synes problematiska konsekvenser av hennes teori? Hur passar denna typ av argument in i Keefes metodologi? 20. Hur bör vi testa våra intuitioner när det gäller sanningsvärdena hos de relevanta satserna? Hur kan de variera beroende på sammanhanget? 21. Kan vi yttra soritessatsen utan att hävda den? I vilka sammanhang skulle detta kunna vara acceptabelt? 22. Enligt Keefe kan en generaliserad sats vara falsk utan att ha en falsk instans. Hur menar hon att detta ger henne en fördel gentemot den epistemiska synen? Är det verkligen en fördel? 23. Keefes teori ger upphov till olika tolkningar beroende på sanningspredikatets placering i existenskvantifierade satser. Är detta en fördel eller nackdel hos teorin? 24. Varför menar Keefe att satser som 'F saknar skarpa gränser' måste tolkas som metalingvistiska påståenden (eller som att de innehåller D-operatorn)? Vilken typ av problem vill hon undvika med denna manöver? 25. Måste precisifiseringar motsvaras av naturliga egenskaper för att kunna existera? 26. Varför är det inte ett problem för supervalueringsteorin att precisifiseringar inte bevarar meningen hos vaga predikat? Hur skall deras roll förstås enligt Keefe? 27. Hur motiverar Keefe användningen av precisifiseringar? 28. Hur argumenterar Keefe emot Hydes subvalueringsteori? Har hon rätt i att supervalueringsteorin är rimligare eller är de likvärdiga i detta avseende? Hur påverkar svaret på denna fråga rimligheten hos Keefes teori? VI. Att värdera teorier om vaghet 1. Varför verkar supervalueringsteorier vid första påseendet få problem med högre ordningens vaghet? Hur kan problemet lösas? Hur står sig denna lösning gentemot andra teoriers behandling av högre ordningens vaghet? Kan Keefes lösning anammas av andra teorier? 2. Varför bör "den simpla vaghetsteorin" ("the simple theory of vagueness" förkastas enligt Keefe? 3. Är det ett problem att vaghetsteorin formuleras med hjälp av ett vagt språk? I så fall, finns det bättre alternativ? 4. Om metaspråket är vagt, så kan soritesparadoxen uppstå i metaspråket, vilket tycks leda till att vi får en motsägelse i själva teorin. Hur löser Keefe detta problem? Är hennes lösning tillfredställande? 5. Kan vi ge en modell för högre ordningens vaghet med hjälp av D-operatorn? Hur försöker Keefe lösa de problem som tycks uppstå? 6. Ett moln är exakt lika långt som sig själv. Betyder detta att molnet har en exakt längd? 7. Supervalueringsteorin verkar lämna vissa frågor obesvarade. Varför är detta inte ett problem enligt Keefe? 8. Hur kan olika teorier om vaghet möta den utmaning som Horgans "forced march paradox" ställer dem inför? 9. Om en del av objekten i soritesserien är sådana att det inte finns någon lämplig klassificering överhuvudtaget, leder detta till att det finns en skarp gräns mellan dessa och de objekt som kan klassificeras? 10. Hur kan det vara någon skillnad mellan att det finns en övergång i soritesserien (från t ex. gult till rött) och att det finns fakta om var denna övergång sker? Om övergången sker någonstans bland de objekt som saknar klassificering, sker det då verkligen en övergång? 11. Hur kan man acceptera lagen om det uteslutna tredje utan att acceptera bivalensprincipen? Vad behövs för att den senare skall kunna härledas från den förra? 12.Hur argumenterar Keefe för att vi kan avfärda principen (T) som säger att 'p' är sann omm p? Leder inte ett sådant avfärdande till att vi förvanskar sanningspredikatet? Vad föreslår hon för alternativ princip? 13. Finns det utrymme för icke-epistemisk obestämdhet? Är detta ens något begripligt? 14. Enligt Williamson är super-sanning ("super-truth) inte den bästa kandidaten till att vara det "riktiga" sanningspredikatet. En bättre kandidat, som satisfierar (T) kan introduceras i supervalueringsteorin. Vad får detta för konsekvenser för teorin, och hur besvarar Keefe Williamsons kritik? VII. Vaghet i världen 1. Innebär att tala om vaghet i världen att begå ett kategorimisstag? I så fall varför? 2. Vad finns det för objekt som skulle kunna vara vaga? Hur skiljer sig dessa från objekt som vi anser vara klart icke-vaga? 3. Kan egenskaper vara vaga? Hur? Vilka exempel kan vi tänka oss? 4. Hur argumenterar Evans för att vag identitet är inkoherent? Vad får det för konsekvenser för vaghet i världen? Är argumentet övertygande? 5. Kan vi skilja vaghet i världen från semantisk vaghet? 6. Hur förhåller sig de olika teorierna om vaghet som ett språkligt fenomen till vaghet i världen? I vilken mån kan de tillämpas på vaghet i världen? 7. Innebär vaghet i världen att det kan finnas verkliga motsägelser? |
Litteratur och undervisning
Examination
Lärandemål och betygskriterier
Instuderingsfrågor