|
|
| "Riksbanken i världsklass" - men ECB får skäll av Lars E O Svensson | |
|
Dagens Industri 2000-12-16
Sveriges Riksbank har efter kronans fall 1992 successivt förvandlats till en av världens mest professionella centralbanker, fullt i klass med Federal Reserve och Bank of England. Hade Sverige i stället gått med i EMU hade vi just nu tvingats ha för höga räntor. | |
 GURU: Lars E O Svensson, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, är anlitad som rådgivare av flera centralbanker världen över. | |
Det anser professor Lars E O Svensson, en av världens tongivande experter på ämnet penningpolitik. Han är i och för sig part i målet som vetenskaplig rådgivare åt Riksbanken, men Lars Svensson anser också att den svenska centralbanken numera inte behöver de vetenskapliga rådgivarna på samma sätt som tidigare. "Direkt efter kronans fall deltog vi aktivt i arbetet med hur penningpolitiken skulle läggas upp. Men så småningom har Riksbanken blivit så proffsig - i princip av världsklass - att vår grupp kunnat bli allt mindre inblandad i verksamheten." Det är främst den ökade öppenheten och tydligheten i svensk penningpolitik som tilltalar professorn. "För 20 år sedan hade penningpolitik ett drag av svartkonst över sig", säger Lars E O Svensson. "Nu har det blivit mycket mer öppet. Vi har ett tydligt inflationsmål, en tydlig tankeram, ett öppet redovisat beslutsunderlag och öppenhet för kritik. Utfallet har också blivit lyckat." DI: Om man blickar tillbaka på de åtta år som gått sedan Riksbanken gick över till flytande växelkurs och inflationsmål, vad är du mest nöjd, respektive missnöjd med? "Det tog några år innan bitarna föll på plats. I början gjordes en del misstag, till exempel våren 1994 när Riksbanken sänkte räntan trots att inflationsförväntningarna steg. Räntehöjningen i augusti 1994 var rätt, modig och mycket viktig och ledde till att Riksbanken lyckades etablera trovärdighet för sitt inflationsmål under 1995. Sedan följde en skördetid under 1996, då Riksbanken kunde göra en serie något vågade räntesänkningar ned mot 4 procent." Vilken betydelse hade budgetsaneringen? "Den hjälpte till att ge trovärdighet åt låginflationspolitiken. En del bedömare varnade ju till och med för att staten skulle tvingas ta till sedelpressarna för att finansiera budgetunderskottet. Vilket som var viktigast - regeringens budgetkonsolidering eller Riksbankens penningpolitik - är svårt att avgöra." Vad tycker du om Riksbankens nyordning med en direktion, där varje ledamot kan komma till mötena med en egen, hemmagjord inflationsprognos i väskan? "Det är inget problem, eftersom ekonomerna vid Riksbankens penningpolitiska avdelning gör sin prognos i nära samarbete med direktionen. Noga räknat så är inflationsrapporten direktionsmajoritetens bedömning, inte Riksbanksekonomernas. Då vet man att den prognosen har störst vikt i besluten." Vad är fördelen med inflationsmål kontra fast växelkurs? "Sverige har ju provat fast växelkurs och det fungerade inget vidare, med regelbunda påtvingade devalveringar. Med fast växelkurs importerar man omvärldens penningpolitik, och den kanske inte är särskilt bra för det egna landet. Sverige har i dag lägre ränta än både EMU och USA. Hade vi varit med i valutaunionen hade vi just nu tvingats ha för höga räntor." En del euroländer, till exempel Irland, verkar snarare ha problem med för låga räntor? "Ja, för Irland är eurosystemets penningpolitik för expansiv. Det är svårt att säga hur det slutar. Det kan bli en kraschlandning." Vad tror du själv? "Det kan i bästa fall vara en engångsjustering av den irländska prisnivån. I värsta fall, om priserna på Irland fortsätter att stiga snabbare än i övriga EMU, blir irländska varor för dyra. Och får man en för hög prisnivå, som inte kan justeras med hjälp av växelkursen, krävs det deflation för att nå tillbaka en rimlig prisnivå. Det kan leda till en djup ekonomisk nedgång. Det är mycket möjligt att konjunktursvängningarna blir större för länder som deltar i valutaunionen." Till sist, vad skulle du ge för råd åt ECB-chefen Wim Duisenberg? "För det första att formulera ett tydligare inflationsmål. I dag är det 'högst 2 procent'. Det vore bättre att säga 1,5 procent plus/minus ett toleransintervall på 1 procentenhet. För det andra att riva den 'första pelaren', penningmängdsindikatorn. De två så kallade pelarna är bara förvirrande. Både teori och empiri visar att penningmängden inte är någon bra indikator på framtida inflation. Det enda vettiga är att kombinera all information i den 'andra pelaren', göra en tydlig inflationsprognos som publiceras och sedan agera på den." | |
