Liten Historisk-Geografisk Ordlista

(LHGO)

Förklaring till 277 uppslagsord

1:a versionen 1997

uppdaterad senast 9 januari 2007

Sammanställd av Ulf Jansson

Leta i ordlistan med hjälp av bokstäverna nedan

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö

Creative Commons License

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.

Inledning

Följande ordlista har tillkommit under en ganska lång tid. Den har karaktären av kompilat kombinerat med egna iakttagelser. Beskrivningarna har växt fram allteftersom frågor från studenter och andra har väckts. Dessutom speglar den naturligtvis min egen vetgirighet. Huvuddelen av informationen kommer från läsandet av äldre verk inom agrarhistoria, främst kulturgeografi, men även arbeten inom historia, arkeologi, ekonomisk historia och etnologi. En del beteckningar kan på grund av ursprungskällornas ålder förefalla lite ålderstigna. Detta gäller särskilt David Hannerbergs terminologi, som inte alltid är enkel att tränga in i. För begrepp som berör fornlämningar och kulturlämningar har Riksantikvarieämbetets olika publikationer använts. En del uppslagsord är korta och ges endast en schematisk beskrivning. Det gäller exempelvis de många måtten, som enklast återfinns mer utförligt beskrivna i exempelvis Sam Owen Jansson Måttsordbok, utgiven av Nordiska museet.

Till några av uppslagsorden har litteraturreferenser getts. Det betyder inte att dessa böcker beskriver begreppen men de behandlar dem på ett eller annat sätt. En fullständig litteraturförteckning är naturligtvis inte möjlig.

Några utländska begrepp och termer har tagits med men en utförligare information fås i några av de internationella lexika som finns. En annan bra källa för äldre begrepp är Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid.

Sedan jag startat denna sida 1997 har nya sätt att hitta information på nätet dykt upp. En viktig källa är äldre inskannade lexikon inom projekt Runeberg, Svenska akademiens ordbok SAOB finns också på nätet med äldsta belägg och etymologier. I den växande Wikipedia finns också mycket information att hämta. Jämför gärna kritiskt betydelserna i olika källor.

I december 2006 flyttades sidan till en ny webbplats men det enkla HTML-formatet behölls.

Arbetet på denna sida blir aldrig färdigt. Synpunkter på och bidrag till förbättringar av ordlistan mottas gärna av Ulf Jansson på: ulf.jansson@humangeo.su.se

A

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


allmänning: juridiskt begrepp. Allmänningar var gemensamma för en grupp av personer. Det kunde vara en by, byallmänning, en socken, sockenallmänning, ett härad, häradsallmänning eller ett landskap, landsallmänning. Allmänningar skiftades successivt bort under 1700-, 1800- och 1900-talet men det återstår ofta många allmänningar än idag.

allmänt frälse: frälsejord som åtnjöt frihet från de gamla stående skatterna, jordeboksräntan och sedan 1644 från större delen av de yngre pålagorna. se frälse.

aln: längdmått. 0,5938 m. 1 aln = 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum. Enligt Hannerberg var alnen vid yngre järnålder och under medeltid 1 ½ fot . Hannerberg, D. (1977): Kumlabygden. IV By, Gård och samhälle. Kumla.

arpent: äldre franskt åkermått 32 400 kvadratfot (fot 32,48 cm, ytan 3 418 m2)

attung: kameralt jordtal baserat på åkerarealen. Attungen var en underavdelning till bolet. Enligt Hannerberg? avlöstes attungen av markladstaxeringen i Svealand under högmedeltid. attungen förekom under medeltid i Götalandskapen.

B

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


backstuga: Mindre bebyggelse för jordlösa. Det kunde i det äldre samhället vara en fattigstuga eller där personer satt på undantag. Det kunde också vara bebyggelse där lantarbetare bodde. se gatehus.

bandparcell: begreppet betecknar vanligen de fossila former med parallella stensträngar. B. var troligen inte fullständigt uppodlade utan innehöll åkrar, ängar och betesmarker. Bandparceller har daterats till yngre järnålder och tidig medeltid. Bandparcellerna täcker mycket stora sammanhängande områden i södra Götaland. B. ersatte i många fall röjningsröseområden.

billharv: se. gåsfotsharv

blandat frälse: frälsejord som uppkommit antingen genom att en frälseman förvärvat räntan av ett skattehemman eller att bördsrätten och ränterätten skildes åt. se frälse.

blandkorn: se blandsäd.

blandsäd: redan på 1500-talet omtalas "blandkorn" såsom vanligt på de svenska kungsgårdarna. I Norge och i Västergötland har tidig förekomsten av blandkorn lett till att man ifrågasatt tiondelängder och andra räkenskaper. På 1700-talet var blandkorn: havre, korn och ärter. Tidigare var det havre och korn. En mer korrekt term är blandsäd och inte blandkorn. Blandkorn är sannolikt ett norskt ord.

Board of agriculture: De engelska "hushållningssällskapens" centralorganisation.

bol: Enligt Hannerberg under vikingatid ett stort taxeringsmått. Bolet bestod vanligen av två besuttna gårdar.

brabantsk plog: sannolikt den första plogen med välvd vändskiva och som verkligen kunde välta en tilta. Den ersatte under 1700-talet den äldre och tyngre hjulplogen i Europa.

brukningsdel: eller bruk. På ett hemman eller en gård kunde det finnas flera brukningsdelar eller familjejordbruk jfr brukningsenhet., hemmansklyvning

brukningsenhet: brukningsenhet kan definieras som en enhet som utgör samma företag och drivs med en arbetsstyrka.

bråtlänne: svedjefall.

by: Som vetenskaplig definition har begreppet by använts på en rad olika sätt av olika författare. Vanligen använder man sig av kamerala källor där det går att utläsa hur många gårdar eller brukningseheter det finns inom en kameral enhet. Namnenheter större än tre gårdar benämns då by. En annan utgångpunkt är gårdarnas inbördes relation. Om gårdarna har gemensamt ägande (undantag för sockenallmänningar, skogelag eller liknanande) så är de att betrakta som en by.

byamål: den den indelningsgrund som gårdarna i en by använder vid skiften.

bybildning: En process där äldre spridd bebyggelse har koncentrerats till en plats. I Sverige menar man att detta har skett under övergången mellan vikingatid och medeltid. Det har med all sannolikhet varit en utdragen process och byar har också tillkommit genom klyvningar av en ensamgård.

C

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


celtic fields: fossil form. En lite missvisande term för att beskriva de närmast kvadratiska bassängformade fossila åkrarna som kan påträffas på Gotland se Carlsson.

centuriation: av latinets centum, hundra. planering av ett område, bland annat för militärer i Romarriket. Resulterade vanligen i kvadratiska eller rektangulära former. Ofta användes måtten jugera eller heredium som grund.

cirkumferentz: begrepp använt i kartor avser ungefär omkrets.

cubitus: romerskt längdmått om 1 ½ fot. Med fot på 29,57 cm blir det 44,4 cm. Hannerberg menar att man kan benämna måttet kort aln.

D

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


dagsverkspenningar: skatteform. Dagsverken utgjordes i äldre tid i natura men under 1600-talet och senare förekom det att skatten kunde lösas i pengar

däldby: by där ägorna ligger högre än bebyggelsen.

E

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


egalisera: från franskans égaliser, göra likformigt, utjämna. Under senare hälften av 1500-talet och det tidiga 1600-talet jämnades taxeringsmåtten ut mellan gårdar i byar. Egaliseringen kunde vara en verklig omfördelning av jord, särskilt i krono och frälsejord. Lika ofta kunde det vara en korrigering av äldre taxeringar.

eldhus: en enrumsstuga med öppen härd i mitten, sk eldpall. Belagt från järnåldern men förekom långt fram i tiden.

elementarby: Hannerbergs benämning på äldre järnålderns ätt- och släktenheter. Elementarbyarna utgör en rekonstruerad period före primärbyarna.

engelsk park: anläggning med fri gruppering av träd och buskar med avsikt att ge intryck av naturlig växtlighet. Vanlig från 1700-talets senare del. jfr fransk park.

enskifte: skiftesreform genomförd 1802-1827, med lokala variationer. Syftet var att reducera antalet brukningslotter till en. En radikal förändring mot äldre förhållande och storskiftet. Skiftet medförde i allmänhet att gårdarna måste flytta ut från den gamla byplatsen. jfr Svaneholm

ensäde: odlingssystem där huvudprincipen är att inget trädas.

F

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


Faggot, Jacob: 1699-1777. Ämbetsman som först arbetade på Bergskollegium, sedan 1726 anställd vid Lantmäterikontoret och blev överdirektör och dess chef år 1747. Han såg till att de första tryckta lantmäterikartorna gavs ut. Han intresserade sig för att reformera det svenska jordbruket och gav år 1746 ut "Svenska landtbrukets hinder ock hjälp" Han propagerade för storskifte. Faggot arbetade även för Tabellverket och Tabellkommissionen, Vetenskapsakademien och finska ekonomikommissionen. se B. Hanssen: Jacob Faggot som ekonomisk författare. Kungl. Lantbruksakademiens tidskrift 1942.

fagning: metod vid ängsbruk. Innebär att man på våren räfsar bort grenar och löv och eldar upp det för att underlätta för växtligheten. Fagning är ett gotländskt uttryck men används ibland för hela landet. se äng.

fall: svedjefall.

famn: längdmått 1,78 m. 1 famn =3 alnar = 6 fot.

famn: längdmått, vanligen om 6 fot

fatabur: förådsbod för matvaror eller finare varor.

femkloal: en triangulär kloharv med fem klor.

fideikommiss: gods eller egndom som skall gå i arv och får inte delas, säljas eller pantsättas. Enligt lag från 1963 skall fiedekomissen avvecklas med nuvarande innehavare.

finnal: en kloharv eller i norra Sverige kloal. 1-1,5 m långa böjda pinnar av trä i två rader. Den främre raden var höj och sänkbara.

fiskeborgare: stadsbo som hade kungligt privilegium att bedriva fiske på kronans vatten. Förekom främst i Norrlandsstäderna från medeltid och fram till 1800-talet.

fjäl: eller fjöl plogens vändskiva.

fjärdedelsträda: begrepp som betecknar ett odlingssystem där en fjärdedel läggs i träda.

fjärding : fjärdedel underavdelning till ett flertal mått: volymmått, längdmått och större äldre territoriell indelnin.

fjöl: se fjäl.

folddike: ett dike som avleder vatten från en odlad åker, större avloppsdike.

fornskifte: "forni skipt" gammalt skifte. Äldre skifte som tillsammans med hammarskifte omnämns i medeltida lagar. Fornskiftet avser kanske en föregångare till solskiftet, men det är oklart hur det varit utformat.

fot: längdmått 0,2969 m. 1 fot = ½ aln = 2 kvarter = 12 verktum. 1 kubikfot = 0,02617 m3. Hannerberg varierade foten mellan ca 26 och 33 cm.

framkammarstuga: parstuga med tillbyggnad i form av en kammare på ena sidan. Vanlig i exv. Hälsingland under 1800-talet.

framlägg: den säd som lades fram för tröskning på tröskgolvet.

fransk park: regelbundet planerad anläggning med strängt tuktad växtlighet runt en centralaxel. Spreds från Frankrike under 1600-talet. jfr engelsk park

fredningssystem: se hägnadssystem

frälse: en jordnatur i olika sammansättningar. Avser egendom som det världsligt frälset ägde. Ordet betyder egentligen frihet i betydelsen frihet från skatt. Det adliga frälset har sin grund i Alsnöstadgas tredje punkt. se: ypperligt, allmänt och blandat frälse.

fångskog: skog för gärdselfång, bränsle, byggnadsvirke och för husbehov.

fägata: beteckning på väg med hägnader på båda sidor. Fägatorna i det äldre landskapet mynnar ofta ut i utmarken som en tratt.

fägård: den del av jordbruksfastigheten som består av stall, ladugård, loge, lada och lider.

fälad: skånsk beteckning för betesmark.

fämja hö: hässjningssätt. lägga ett noggrant lager med slaget gräs över hässjan för att skydda mot regn. se äng.

G

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


gatehus: term som beskriver de obesuttnas bebyggelse belägna vid gatan. Vanlig i Skåne. Motsvarar backstuga.

geometrisk jordebok: benämning på en samling av geometriska kartor som bundits in till en bok. Huvuddelen av alla geometriska jordeböcker kommer från lantmäteriets första 20 års verksamhet.

gistgård: torkställning för nät.

gropvall: en hägnadstyp som kan betecknas som en jordvall med ett dike på ena sidan. se gärdesgård

gräfta: jordhacka.

gräv: smal jordhacka användes i Ångermanland och Medelpad för att ta upp potatis.

gåsfotsharv: eller, billharv triangulär kloharv där harvpinnen har utformats som en liten triangulär årderbill. Pinnarna liknar gåsfötter.

gärdesgård: eller hägnad. Gärdesgårdarna kunde vara bygda av sten, trä, ris eller liknande. Murar av sten kan vara antingen enkla med stenar lagda ovanpå varandra, finns särskilt i Bohuslän och på Öland. Det var av den typen den fossila formen stensträng ofta hade. Den mer ordentligt byggda dubbelmuren som kan liknas vid en skalmur, var ofta nedgrävd till frostfritt djup. På Gotland kallas stenmur vast eller stentun. En annan typ av hägnad är jordvallen. Hagander, S. (1995): Gärsgår'n i vårt landskap. Grödinge.

götisk gård: beteckning på rektangulär gårdsform som var vanlig i sydvästra Sverige. mangården skilldes från fägården med ett staket.

H

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


hackarerör: se röjningsörsen

hackaretiden: period enligt folktraditionen i Småland då jättar med hjälp av hacka brukade de område som vi betecknar som röjningsöseområden.

hackerör: se röjningsrösen

hamling: beskärning av träd för att få grenar och löv till foder. Det var huvudsakligen ask och lind som hamlades, men även asp och björk. Lind beskars för att få bast till rep.

hammarskifte: ett okänt skifte som nämns i samban med fornskifte. Hannerberg var övertygad om att det kunde vara ett skifte han kallade rut- eller blockskifte se fornskifte..

hamna: lägre territoriell indelning i ledungsorganisationen. Den hade ansvar för utrustningen av en del av ett krigsskepp.

hank: vidja som binder samman en hägnad.

harka: kratta ofta i svedjeland.

hartkorn: dansk term i sammansättning med tunnor, tønde hartkorn. Betyder närmast hård säd. jfr stritt korn, ren säd. Under medeltid var en tunna hartkorn en omräkning mellan olika spannmålstyper. 1 tunna korn var en tunna hartkorn, 2 tunnor havre 1 tunna hartkorn; en tunna smör var 12 tunnor hartkorn. I samband med Kristian V skattereform 1688 infördes ett nytt system för uppmätning och värdering. 1 tunnland sattes till 14 000 själländska kvadratalnar. 1 tunna hartkorn = 2 tunnland åkerjord av bästa kvalitet, 3 tunnland av sämre kvalitet eller 9 tunnland av mindre god jord och sämre jord. I värdering vägdes också betesmark och ängsmark in och varje gård fick ett värde i hartkorn. Detta värde användes sedan till 1926. En omvärdering gjordes 1844.

harv: jordbearbetningsredskap.

havre (Avena sativa). Flyghavre (Avena fatua) är stamformen för den nutida havren. Under bronsålder är havre påvisbar som odlad säd. Norge: under järnålder. I Osebergsskeppet. Havre trivdes på sanka fuktiga jordar och den odlades därför ofta på nyupptagen mark utanför hemägorna. En allmän uppfatnning är att havren hade lång växttid och lades utanför åkergärdena vid "helsäde", sk havrejordar.

hemman: hemmantal: taxeringsenhet enligt Hannerberg besuttenhetsmått. Mantalet var ursprungligen hela, halva eller kvartar. Senare, under 1800-talet återfinns fastigheter med mycket små kvoter

hemmansklyvning: process då ett hemman delas. Detta förbjöds i omgångar. Från början fick hemmanet inte klyvas till mer än en fjärdedel. År 1727 bestämdes att maximalt 12 brukare fick finnas på ett hemman. Regionala avvikelser fanns dock. Senare i och med laga skiftesstadgan infördes besuttenhetsmått som innebar att avstyckningar inte fick ske om man inte kunde livnära sig på fastigheten. se brukningsdel

heredium: ordagrant arvslott, romerskt åkermått om 2 jugera.

herrstuga: finrummet i en parstuga.

hjulkvarn: en hjulkvarn var en anläggning med stående vattenhjul, till skillnad från de äldre skvaltkvarnarna. Det var vanligen en större anläggning som ägdes gemensamt av flera bönder eller av ståndspersoner. jfr skvaltkvarn.

holländare: se hättkvarn.

hump: Förekommer i Östergötland. motsvarar begreppet vret och lycka.

hundare: större territoriell enhet inom det forntida och medeltida östsvenska samhället. Hundaret motsvarar ungefär ett härad. Det har ansetts att hundaret skulle ha 100 eller 120 ursprungliga enheter och vara indelat i tolfter. Begreppen finns i flera häradsnamn exv. Seminghundra i Uppland.

hushållningssällskap: sammanslutning för främjandet av jordbruk, fiske och hemslöjd. De var mycket aktiva under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

hålväg: äldre väg som har urholkats så att den liknar ett dike..

hårdvallsäng: En äng som ligger på torr mark. se äng.

hägnadslag: även benämnt värnalag (Vgl), vångalag (Sk). Ett hägnadssystem där det saknas hägnader mellan två byar eller ensamgårdar, så att de gemensamt har en inhägnad. Vanligen är det åkergärden man avser med begreppen men de kunde vara ängar och andra markslag också.

hälsingeharv: (finnharv) en kloharv som utvecklats ur ur finnalen genom att träpinnarna ersatts med järnpinnar.

härad: Äldre territoriell indelning. Området anses ibland vara av äldre ursprung än socknarna. I de äldsta diplomen nämns vanligen inte vilken socken en person kommer ifrån utan vilket härad. Häradet var länge en juridisk indelning med häradsrätt.

häradsväg: allmän väg som skulle vara minst sex alnar i bredd ca 3,6 m. Underhållet sköttes gemensamt av ett härad.

härbre: eller stolpbod en förvaringsbod på stolpar. I härbret förvarades vanligen spannmål. bodarna byggdes så att möss och andra smådjur inte skulle komma åt det som förvarades i boden.

hässja: torkställning för säd eller hö. Det finns flera olika sorter. Den enklaste är en stånghässja där sädeskärvar hängs upp. I en sk lin- eller trådhässja spänns en lina mellan flera störar där höet hängs upp. På en stånghässja är det istället en stång mellan störarna. I norra Sverige är de senare stora och kallas storhässja. se fämja hö, äng. Laid, E. Medan säden torkar.

hättkvarn även benämnt holländare. En kvarn där endast den övre delen, hättan vrids efter vinden. Den blev allmän i södra Sverige under 1800-talet. se stolpkvarn, hjulkvarn,

högloftsstuga: ryggåsstuga med ett tvåvåningsloft i var gavel, med en mellanliggande låg del. Vanlig i sydvästsverige.

I

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


impediment: ordagrant hinder vanligen i åkermarken. Ofta betraktas förhöjningar som impediment men termen betecknar även sanka delar av ett område som är otjänligt att bruka.

indelningsverket: organisation för kronan. Gårdar vanligen två hemman sammanfördes till rotar för att underhålla en soldat. Soldaten skulle ha en lön och ett torp på dessa gårdars marker. Systemet infördes 1682 och avvecklades 1901.

J

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


jordbruksegnahem: mindre jordbruksfastighet som tillkom med egnahemslån. 1930-tal. Ofta är de bebyggda med sk Per Albin-torp.

jordkällare: ett utrymme, nedgrävt i marken som håller en konstant låg temperatur. Ursprungligen förvarades grödor, främst rotfrukter direkt nedgrävda i marken. De benämns potatisgropar, rotfruktsstukor och liknande. Jordkällaren byggdes genom att en grop grävdes i marken. Ett utrymme timrades sedan. Ovanpå timret lades sedan ett valv av sten, huggen sten eller tegel. Källaren täcktes senare av jord och i vissa fall av tegeltak. I jordkällarens utgång finns en luftsluss med två dörrar för att bibehålla temperaturen.

jordnatur: begrepp som beskriver ägoförhållande av jord och annan mantalssatt egendom. De vanliga jordnaturerna är krono, skatte, frälse, kyrko. Men det finns flera olika jordnaturer.

K

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


kappe: spannmålsmått 4,579 l. 1 kappe = 1 ¾ kanna.

kappland: areal 0,01542 ha 1 kappland = 1/32 tunnland.

katsor: fasta fiskeverk

kedjeskifte: benämning på tillsynes osystematiska men dock lagbundna tegskiften. Varje enhet i skiftet exempelvis bolet fick vid planeringen bestämda tegbredder men fördelade dem inte jämt över ytan.

klungby: by där gårdarna ligger i en oregelbunden grupp.

knagg: lieknagg. handtaget på ett orv dvs lieskaft.

kokhus: enrummig byggnad med öppen eldstad på fäbod.

kolbotten: lämning efter en kolmila.

kolonat: En benämning på ett nybygge, mindre jordbruk i norra Sverige, främst i Kronoparker under början av 1900-talet. Kolonisten betalade arrende till staten.

konsekventa agrara måttssystem: begrepp som Hannerberg använder för att beskriva de måttsystem som består av längd-, åker- spannmålsmått som har en inbördes relation. Exempelvis en volymen tunna som överensstämmer med åkermåttet tunnlandet.

korn; sädesslag. Korn var i större delen av Sverige huvudsädet under historisk tid. Redan Tacitus antyder att kornet var av den största betydelse för Germanernas ölbrygd.

kort aln: se cubitus.

krok: se årder.

krono: jordnatur. I olika sammansättningar. Egendom ägd av kronan. se jordnatur.

kronotorp: Ett torp som innehas med krononatur, kan vara en kameral beteckning på ett krononybygge. Används också om nybyggen i sen tid i norra Sverige se kolonat

kronotionde: se tionde

kräkbrygga: en brygga eller lastkaj anlagd i en slänt för att underlätta lastningen av levande djur till lastbil. De kom sedan ur bruk när lastbilarna fick fällbara lämmar.

Kungsmarken: platsen där de första fossila åkrarna observerades i Sverge. Belägen mellan Lund och Södra Sandby. Nordholm 1937 Forntida och medeltida åkrar i Kungsmarken. Skånes naturskyddsförenings årsskrift.

kvadratactus: romerskt åkermått 120x120 fot = 14 400 kvadratfot (med foten 29,7 cm var ytan 1 259 m2. Kvadratactus = ½ jugerum.

kvarnkommissionen: Flera kommissioner tillsattes särskilt under 1600-talet för att undersöka olika förhållande angående kvarnar, exv om de tillkommit i laga ordning och om de täppte till kungsådran

kvarter: längdmått 0,1485 m.

kvickrotshög: en hög där ogräset kvickrot lades upp vid rensning av en åker. Ofta förädiskt lika förhistoriska lämningar av olika slag.

kyrko: jordnatur. I olika sammansättningar. Egendom ägd av kyrkan. Huvuddelen överfördes till kronan i och med reformationen på 1500-talet.

kyrkstad: samling av stugor i anslutning till en kyrka. Vid långa avstånd till kyrkan behövdes en plats att övernatta. Vanlig i Norrland.

kåse: sydsvensk term för brygga i form av en stenkista.

kölna: byggnads som användes för torkning av malt, dvs korn som fått gro och som skall torkas inför öltillverkningen. I finnbygderna kallades kölnan för svenskria.

L

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


labbi: raststuga vid ett bruk eller en gruva.

laga läge: beteckning från de medeltida lagarna som beskriver hur en reglerad by skall vara utformad. När de ligger enligt lagen ligger den i laga läge.

lambgift: gotländsk namn på de "skyddshus" som fanns för får. Husen bestod av kalkstensväggar och agtak.

landeri: term i Göteborg som beskriver ståndsmässigt en bebyggelse med odlingar för borgare men utanför staden. jfr malmgård.

landshövdingeberättelser: En beskrivning av ett län ämnade för ständerna och Kungl. Maj:t. De äldsta berättelserna från landshövdingar och generalguvernörer kommer från 1600-talet. Under 1600-talet inkrävdes inte berättelser regelbundet. 1735 skulle varje landshövding lämna en berättelse. För senare delen av 1700-talet finns endast berättelser från 1772, 1786 och 1792. Från och med 1802 till och med 1905 avgavs landshövdingeberättelser var 5:e år. Landshövdingeberättelserna ger bland annat en inblick i länets jordbruk. Äldre forskning använde sig ibland okritisk av materialet.

landtågsgärden: en grundränta i jordeböckerna, införd under mantalsräntan men från början en tillfällig bevillning. Benämningen som antyder underhåll av krigsmakten förekom redan under Erik XIV:s tid.

Larsmäss: 10 augusti.

ledung: den medeltida och eventuellt vikingatida sjömilitära organisationen.

linbastu: en byggnad med ugn där man torkade lin. jfr torkbastu.

linda: linda är ett begrepp som möter oss på flera ställen i kartmaterialet. I vissa fall betecknar det områden som en gång har brukats som åkrar, men som för tillfället används som äng. jfr lindjordbruk. I andra fall betecknar linda eller lindevallarna endast att den gräsmark som ligger inne i åkergärdet och ger hö, dvs utan att det någon gång varit åker. se lägd och svaljord.

linea recta: I rät linje.

loge: byggnad där man tröskade säden. De har olika utformning beroende på med vilken teknik man tröskade. De äldsta logarna för slaga och handredskap behövde inte vara så stora. Senare när häst började användas uppstod nya former. I Norrland fanns från och med 1700-talets slut långloge där en häst med vält eller liknande körs över axen. Under 1800-talet byggdes bland annat kvadratiska och sexkantiga logar c. 10x10 m. Dessa kallades rundlogar och drevs av hästar. Senare byggdes s.k. vandringar utanför logen för att driva tröskverken.

lycka: Mindre åkergärde eller ängsgärde avser vanligen en nyupptagen mark. Vanligt i Västsverige. jfr vret, hump.

löväng: vetenskaplig, ytterst botanisk term. Avser beskogad äng. Träd i ängar har troligen förekommit i stora delar av Sverige. En särskild form av löväng är det gotländska änget. Hæggström, C-A. (1995): Lövängar i Norden och Balticum. Nordenskiöld-samfundets tidskrift 54 s. 21-58. Helsingfors. Worsøe, E. (1996): Løveng - danske høeng med træer. s. 4-9. Lommen 17, Augusti 1996. Worsøe, E. (1973): Øster Lovnkær. En tidligere dansk løveng og dens flora. -Flora og Fauna 79 s. 1-10.

M

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


mad: betecknar sank mark, vanligen ängar.

malmgård: gård för borgare med odlingsmark belägen utanför stadmuren. Ursprungligen bodde man endast tillfälligt på malmgården, men den kom efterhand att permanentas. jfr landeri

mansus: En romersk term som används som benämning på besuttenhet.

markland: högmedeltida jordetal och taxeringsmått som baseras på åkermark. 1 markland = 8 öresland, 1 öresland = 3 örtugland, 1 örtugland = 8 penningland.

maschvagn: tröskvagn. Masch förkortning av maskin.

metrologi: De metrologiska metoderna att beräkna tegbredder och tomtbredder utvecklades av David Hannerberg

Mikaeli dag: 29 september.

modulanalys: metod för att se om olika mått kan vara uppbyggda av olika moduler. Exv. för att se vilken längd en mätstång har.

mulbete: betesmark för kreatur.

mullbänk: jordvall runt husväggens in eller utsida för att minska golvdrag.

märgelgrav: en grop som bildas när man utvann märgel dvs kalkhaltig jord. Märgelgravarna kunde vara mycket stora flera 1000 m2 och var allmänna i Skåne och Halland. De är idag vanligen vattenfyllda. se märgling.

märgling: en metod att sprida ut kalkhaltig jord, vanligen lera, för att förbättra gödselbristen. Märglingen ersattes senare av handelsgödsel. se märgelgrav.

mätkedja: även mätrev, mätrep, mätsnöre. Ett verktyg som var anpassat efter ett visst mått för utläggning och mätning av ägoparceller.

mätrep: se mätkedja

mätrev: se mätkedja

mätsnöre: se mätkedja

N

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


njalla: samisk förrådsbod timrad konstruktion uppställd på en stolpe, skydd mot djur och djup snö.

nötkreatursenheter (Ne): Vid beräkningar av boskapsbeståndet i kamerala källor från främst 1500- och 1600-talet brukar man använda en skala där 1 häst = 1,5 Ne, 1 unghäst = 0,75 Ne, 1 nötkreatur = 1 Ne, 1 ungnöt eller kalv = 0,5 Ne, 1 får = 0,1 Ne, 1 get = 1/12 Ne, 1 svin = 0,25 Ne. (DH 1971 s.97)

O

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


odlingsröse: ett odlingsröse bestod av stenar som kastades upp i samband med odling. jfr röjningsröse.

oförmedlat mantal: se mantal.

orangeri: växthus som var vanligt på herrgårdar under 1700-talet. Har fått sitt namn från apelsin, orange.

ordinarie ränta: en av grundskatterna. Dessa kallades från senare delen av 1700-talet ränta och tionde. Räntan bestod av äldre skatter som samlats under begreppet. De nya skatterna under 1700-talet sammanfördes i de nya jordeböckerna under beteckningen mantalsränta.

orv: skaft på lie.

P

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


packhus: lagermagasin för köpmän, vanligen beläget i hamnar.

palm: se parm.

parcell: minsta delen av en åker. Brukningsparcell: en åkeryta som på något sätt är avgränsad till andra brukningsytor. Ägoparcell: ett område som ägs av en gård eller enhet. Kan innehålla flera brukningsparceller.

parm: äldre svenskt hömått 1688 och 1725 bestämt till 27 kubikalnar=5,65 m3. se äng

parstuga: boningshus bestående av ett rum med eldstad på var sida om en förstuga och kammare. Den ena stuga är kök.

part: gotländsk term för brukningsenhet. På en gård kunde flera parter finnas.

pata: fast fiske. Fisken leds in en hägnad och kan sedan tas upp.

plogbröst: den del av fjölens främre kant som sluter tätt mot plogens landsida.

possessor: ägare.

potatisgropar: se jordkällare.

praetendera: göra anspråk på.

primärby: se elementarby

pörte: finsk benämning på ett boningshus.

Q

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


R

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


ramplanering: Storskalig planering av landskapet, påvisat i Sverige av exv. Sölve Göransson på Öland. Hannerberg diskuterade ofta ramplanering. se även centuriation.

raning: norrländsk term för slåtteräng vid sjö eller ängskant som periodvis översvämmas. En annan betydelse är röjning.

reglerad by: En by som har en planlagd tomt. Vanligen i relation till innehavet av åker i någon form av regelbundet skifte.

rekognitionsskog: kronoskog som fick disponeras av ett bruk eller sågverk. som ersättning till staten erlades sedan 1689 en rekognitionsavgift.

renovation: Äldre lantmäterikartor gjordes i flera versioner. Dels ett original, även benämnt koncept, dels renritningar, vilka kallas renovationer. Koncepten fanns på lantmäterierna lokalt alla andra kartor är renovationer.

restitution: Ett juridiskt begrepp som betyder återbördande och används oftast i jordbrukssammanhang i samband med att äldre markägare återfår mark som de blivit olagligt eller orätt fråntagna. Exempelvis i Östeuropa pågick och delvis pågår en process där markägare före kommunismen på olika sätt fått tillbaka olika marker. Detta har varit en mycket svår och komplicerad process och har genomförts på skilda sätt i olika länder.

ria: se torkria.

rissel: såll.

rist: eller ristplog. ett körreredskap med ristkniv i trästomme. Kördes på vallar åkrar som legat i träda en längre period eller vid nyodling. Vanlig i Norrland men ersattes senare av fabrikstillverkade järnplogar.

rista: första årets åker efter plöjning av äng eller vall med rist och plog, vanlig i norra Sverige.

rote: sockenorganisation. Flera olika typer av rotar fanns: husförhörsrote, fattigvårsrote, indelningsrote.

rotfruktsstukor: se jordkällare.

rusthållare: adelns sätesgårdar var under indelningsverket vanligen rusthållsskyldiga. D skulle utrusta en eller flera ryttare.

ryggade åkrar: Åkrar som medvetet har givits en ryggad form, genom att tiltorna konsekvent har vänts åt samma håll. Mellan ryggarna låg det lägre partier, som antagligen fungerade som diken. Om ryggen vart för brant kunde den brytas, genom att man plöjde åt andra hållet under en period. Orsaken till ryggarna är inte klarlagd men hade förmodligen något med att reglera vatten och fuktigheten i jorden. Ryggade åkrar förekom i Götaland och i Närke, där det fanns plog.

: gränsmärke ursprungligen en gränspåle eller stång. Begreppet inom rå och rör är ytterst medeltida och avser att något ligger inom en gräns. Under ett säteri talar man om rå- och rörshemman som ligger i anslutning till sätesgården.

råg (secale) I Sverige förekommer både vårråg och höstråg även benämnt vinter råg. Under medeltid spreds användandet av råg, särskilt höstråg i östra Sverige. Under medeltid var råg huvudsädet i södra Kerelen. Erixon tror att införandet av råg hör samman med handel med östra Baltikum som finns belagt åtminstone sedan 1300-talet.

rågång: gränslinje mellan olika fastigheter. Rågången anges med fasta naturliga märken såsom berg och vattendrag, eller med placerade gränsmärken, råmärken.

röjningsröse: ett röse som lades upp i samband med röjningen av ett blivande åkerstycke. Ofta består de av något större stenar än odlingsrösen dock är de vanligen mindre i diameter och höjd. De ligger dessutom tätare.

röjningsröseområde: fossil form som betecknar områden med röjningsrösen. Man avser vanligen de kvadratkilometer stora områden som finns främst över högsta kustlinjen framför allt på Småländska höglandet. Rösena ligger vanligen mycket tätt. Rösena. har daterats till bronsålder till äldre järnålder. se bandparcell, hackerör.

rökstuga: boningshus i Finnbygden. Stugan värms av en stor rökugn men saknar skorsten. Röken lägger sig vid taken och släpps ut genom en lucka.

S

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


schäferi: fårfarm eller större fårhus.

sidvallsäng: En sank äng.

skate: del av en socken som ligger i ett annat härad. Förekommer bland annat i Östergötland.

skatte: jordnatur. I olika sammansättningar jord eller egendom som ägs av en självägande bonde. se jordnatur.

skeppslag: äldre territoriell indelning, vanlig i Uppland, motsvarar härader och tingslag. Anses vanligen ingå i ledungsorganisationen. Ett skeppslag skulle utrusta ett skepp.

skogsröte: gödsel bildat genom förmultnande ämnen från skogen.

skvaltkvarn: Skvaltkvarnen är en enkel mjölkvarn, som kunde ligga i små vattendrag med liten fallhöjd. Vatten hjulet är till skillnad från hjulkvarnen placerad horisontellt. Kraften överförs direkt till malstenarna, vilket medför att kvarnen måste ligga i en ström eller med ena delen över vattnet. Kvarnhusen var vanligen mycket små, 2-4 m. i sida, och vanligen knuttimmrade. jfr hjulkvarn.

skåle: enkelt kokhus med ett sadeltak som går ner till marken. Finns på jämtländska fäbodar.

skäl: äldre spannmålsmått. ca 20 liter 1/8 tunna.

skäppland: ursprungligen troligen den yta som besåddes av en skäppa. Enligt Hannerberg var skäpplandet troligen under äldre tid litet 300-400 m2 men ökade för att bli 1/6 tunnland (ca 800 m2).

slogbod: enkel bostad på utmarken som användes vid kolning, slåtter, jakt eller fiske.

snesland: åkermått. En åkeryta som beräknades ge en snes, dvs skyl säd. En åkeryta på 100 m2. Om man menar att det var 8 till 12 band eller nekar på en snes.

socken: territoriell indelning som ursprungligen var kyrklig kyrksocken och senare kom att användas inom förvaltningen, jordebokssocken. Införandet av sockenindelningen är omdiskuterad men anses allmän inte ha tillkommit förrän under tidigmedeltid (1200-tal? KTRL S. Brink).

solskifte: regelbundet skifte med principen att åkerparcellerna skall följa de olika gårdarnas läge i byn, som vanligen är reglerad. Solskifte nämns i de medeltida lagarna och tillämpades även av lantmätarna fram till storskiftesstadgan.

sommarladugård: En ladugård som ligger på avstånd från bebyggelsen, ofta på gränsen mellan till utmarken. Den var vanlig i Norrland under 1700- och 1800-talen. Boskapen fick kortare väg till betesmarken och behövde inte föras hem till byplatsen. jfr: hemfäbod, bodland, fäbod.

spannland: under nyare tid var spannlandet ½ tunnland ca 2500m2. Det norrländska spannlandet ar ¼ tunna och hade sannolikt en motsvarighet i det äldre samhället i södra Sverige enligt Hannerberg.

stamp: vattendriven anläggning där vävt tyg stampades så att fibrerna filtas ihop, tyget krymper men blir tätt och starkt. Ylle kan stampas och bli vadmal.

stapelstad: stad som hade kungliga privilegier att handla med utlandet. Begreppet tillkommer under 1600-talet.

stensträng: En rad med stenar. Kan vara sammanbundna i kilometerlånga system. Förekommer rikligt i östra Mellansverige: Uppland, Östergötland. De dateras allmänt till mellersta järnålder. Stensträngar med annan tidsställning förekommer dock. se bandparcell, celtic field, röjningsröseområde

stentipp: En ansamling av odlingssten, vanligen skapad i samband med stenröjning under 1800- och 1900-talet.

stentun: gotländsk beteckning på stenmur. se gärdesgård

stolpbod: se härbre.

stolpkvarn: väderkvarn där hela kvarnhuset vrids med vinden. kallas i Skåne för stubbamölla. se hättkvarn.

strandridare: en tulltjänsteman.

strandsittare: en obesutten vid havet som bedriver strandfiske.

strid: om säd, säd med kraftigare ax.

stritt korn: otydligt begrepp ofta använt i tiondelängder, förefaller det, för att särskilja blandkorn och korn.

stubbamölla: se stolpkvarn.

stuka: se jordkällare.

svaljord: Jord som periodvis brukas och periodvis ligger i träda, oklar funktion jfr lägd, linda,

Svaneholm: gods i Skåne, Skurups socken. Rutger Maclean genomförde på godset det första enskiftet. se enskifte.

svedjefall: område som brukats vid svedjebruk.

sylthø: dansk term som beskriver hö bärgad på saltängar. se äng

såte: en liten höstack, såten sattes upp på natten och breddes ut på natten och fördes därefter till en lada.

säteri: sätesgård. Jordbruksegendom som ägs av en frälseman som befriats från grundskatt. Vid Erik XIV:s kröning erhöll varje adelsman skattefrihet för en gård, friherre för två och greve för tre. Säterierna skulle vara ståndsmässigt bebyggda. Efter Karl IX:s reduktion kallas en del säterier för kronosäterier och om de senare skatteköptes, skattesäterier.

T

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


tionde: Tiondet i Sverige infördes troligen några hundra år efter kristendomens etablerande. Tiondet av de levande djuren kallades kvicktionde. Det tillföll vanligen prästen. En tredjedel av spannmålstiondet tillföll sockenprästen och resten 2/3 gick till diverse ändamål: kyrkobyggnaden, biskopen de fattiga m.m. Dessa två tredjedelar av tiondet drogs in av kronan vid reformationen och benämns senare kronotionde.

tiondelada: förrådsbod vid kyrka för förvaring av tionde och andra skatter som bönderna erlade.

tjärdal: anläggning för utvinnande av tjära. En grop grävs i och tjärrik ved samlas och kolas. Tjäran utvinns genom en ränna.

tolft: äldre territorriell indelnin under hundaret. Det antas att tolft har något med siffran 12 att göra. Således skall en torlf betå av 12 bol eller besuttenhetsenheter. Ordet finns i fyra uppländska sockennamn exv. Husby Sjutolft.

tomtning: fornlämning som består av lämningar efter enklare bostäder i kustbandet.

tomtskala: avser skala 1:2000 i lantmäteriförrättningar på 1700- och 1800-talen. jfr åkerskala.

torkbastu: en byggnad med ugn där man torkade säden i kärvar. jfr torkria.

torkria: en byggnad med ugn där man torkade tröskad säd. jfr torkbastu.

torp: Under medeltid termen för en nybygd gård. Under 1500- och 1600-talet en beteckning för en mindre gård på 1/4 mantal eller mindre. Från och med 1600-talets slut avses med torp vanligen en underliggande enhet, vanligen ej skattlagd. Dock ofta med dagsverkesskyldighet mot huvudgården.

treskifte: Äldre beteckning för tresäde eller tregärdessystem

tresäde: odlingssystem där idealrytmen är att en tredjedel läggs i träda. Odlingssystemet är vanligt förekommande i Europa.

trädessystem: beskriver hur mycket av marken som trädas, icke brukas. I äldre tider var vanligt att man trädade hälften av jorden (tvåsäde) eller en tredjedel (tresäde). I stora områden av Sverige trädades ingen del av jorden regelbundet (ensäde). Mer oregelbundna trädessystem där en fjärdedel, en femtedel osv lades för fäfot förekom också.

Tull, Jethro: d. 1741 jordbruksreformator från södra England, ursprungligen jurist. Han experimenterade med olika odlingssystem. Han uppfann en radsåningsmaskin. Han utrotade ogräs med en egen hästhacka. Han menade att gödslingen var onödig om man finfördelade jorden. Han hade fel, men hans metoder blev viktiga när det gällde odling av rotfrukter.

tunnland: det moderna tunnlandet som bland annat användes av lantmätarna bestod av 14 000 kvadratalnar 4 937 m2. Andra äldre enheter finns också.

tveböle: jordbruk som brukas gemensamt av två bönder. Mangården består av två sammanbyggda enkelstugor. Kallas även tvillingstuga.

tvillingstuga: se tveböle.

tvåskifte: Äldre beteckning för tvåsäde eller tvågärdessystem

tvåsäde: odlingssystem där idealrytmen är att hälften läggs i träda.

: byallmänning ofta belägen inne på eller nära bytomten. Begrepp som svintå och liknande finns också. Vanligt i Västsverige.

U

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


uppstad: en stad som endast har rätt att handla med omgivande landsbygd och en utskeppningshamn, stapelstad.

urfjäll: ett markområde beläget inom en annan bys eller gårds ägor, ej att förväxla med utjord.

utjord: vanligen mindre kameral enhet ursprungligen utan bebyggelse, ej att förväxla med urfjäll.

V

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


vandring: anordning där en häst eller annat djur drar runt ett spelverk som driver exempelvis ett tröskverk.

vast: gotländsk beteckning på stenmur. se gärdesgård.

wete: begrepp i de äldre kartorna som betecknar gränsmärke, visare. jfr isl. veita: ledare, viti: tecken, märke.

vete: sädesslag. Vete var tidigt det viktigaste sädesslaget, men förlorade före den historiska tiden sin betydelse. Under senare delen av vikingatiden menar den äldre historieskrivningen att vetet var reserverat för hövdingar och stormän. Under medeltidens början var kyrkans män stora konsumenter av vete. År 1555 stod vete för 0,6% av Sveriges skörd. Under 1800-talet var det åter huvud sädeslaget.

vrakhus: fast fångstanläggning för ål eller lax.

vret: ett begrepp som avser ett mindre gärde vanligen ett åkergärde som ligger en bit från de gärden där enhetens huvuddel av åkern finns. Vanligt begrepp i Mälardalen jfr lycka och hump.

vångalag: se hägnadslag.

vårskidor: enbetesskacklar med två tvärslår.

vält: jordbruksredskap 1) stockvält eller mullvält. 2) tröskväl som användes vis tröskningen. 3) gammalt namn på plog i norra Ångermanland (Söderlind).

värnalag: se hägnadslag.

växelskifte: benämning på enkelt kedjeskifte. Där endast två bol är inblandade. se kedjeskifte.

X

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


Y

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


ypperligt frälse: den del av frälsejorden som bestod av frälsemannens säteri, ladugård, rå- och rörshemman. Ypperligt frälse var till skillnad från allmänt frälse befriat från huvuddelen av alla skatter och räntor. se frälse.

Z

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


Å

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


åbo: innehavare jord med åborätt. Även benämning på en person som bebor eller äger ett hemman.

åkerhak: en fossil eller recent form som bildas genom att en åker skär ner i en ursprunglig markyta och för bort jord. åkerhaket ligger således under den ursprungliga markytan till skillnad från åkerterrassen.

åkerskala: avser skala 1:4000 som är den vanligaste skalan i lantmäteriförrättningar på 1700- och 1800-talen. jfr tomtskala.

åkerterrass: en fossil eller recent form som bildas genom att en åker för på jord från en högre liggande del och en terrasskant bildas. Till skillnad från åkerhaket ligger terrassen högre än den ursprungliga markytan.

årder: jordbruksredskap, kallas i vissa områden krok. Till skillnad från plogen saknar årdret vändskiva. Jordbearbetningen blir därmed inte så genomgripande. De äldsta årdren kommer från bronsålder. Årdret fanns kvar i vissa delar av Sverige långt in på 1800-talet.

årderspår: spår påträffade av årder, ser ut som raka linjer i ett jordtäcke där årdret gått fram och fört ner jord med annan färg från ovanliggande jordlager. Årderspåren går ofta vinkelrätt mot varandra, kryssärjning.

Ä

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


ägoblandning: förhållande där olika jordägare har mark i komplicerade ägomönster blandat med varandra.

äng: en gräsmark, med eller utan skog som primärt var avsett för att användas för höfång, dvs vinterfoder. se, fagning, fämja hö, hårdvallsäng, löväng, parm, sylthø, översilningsäng, raning

änge: äng på Gotland med mycket lövträd. se löväng.

Ö

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö 


ödesböle: övergiven gård vanligen från medeltid. Ursprungligen ett begrepp från Jämtland.

öresland: se markland. År 1641 införde nytt öresland. I tvåsädesbyar i Mellansverige betydde 1 öresland då 2 tunnland åker.

översilningsäng: äng som översilas med ett vattenskikt för att öka ängens avkastning. se äng